För att kroppen ska kunna tillgodogöra sig mjölkens socker måste det brytas ned till mindre beståndsdelar i tunntarmen, glukos och galaktos. För det behövs ett enzym, laktas, som finns i tunntarmens slemhinna. Hos laktosintoleranta personer finns det väldigt lite laktasenzym i tarmen eller saknas helt. En temporär laktosintolerans eller vid akut magsjuka. Denna typ av intolerans går ofta över då tarmslemhinnan har läkt.
Laktosintolerans är ärftligt och förekommer i störst utsträckning hos sydamerikaner, afrikaner och asiater. I Finland lider 15 procent av befolkningen av laktosintolerans, jämfört med 3-4 procent i övriga nordiska länder. Den vanligaste formen av laktosintolerans är den då förmågan att tåla mjölksocker minskar med stigande ålder. De flesta barn tål laktos.
Symtom
Vid laktosintolerans tas mjölksocker ej upp i tunntarmen utan går vidare till tjocktarmen och ger symptom som magknip, gasbildning och diarréer.
Diagnos
Laktosintolerans kan bekräftas vid läkarundersökning genom ett blodprov där man mäter blodsockret efter att ha druckit en stor mängd laktos. Det kallas för laktosbelastning och man får genom undersökningen fram laktasaktiviteten i tarmen. Graden av laktasaktivitet kan variera varför många tål att äta en viss mängd mjölkprodukter. Detta är individuellt så man får pröva sig fram.
Behandling
Minska användandet av mjölkprodukter. Många laktosintoleranta tål mindre mängder mjölk, kanske 1 dl per dag. Andra kan reagera kraftigt på minsta mängd laktos.
På apoteket finns receptfria kapslar och droppar med laktasenzym. Dessa kan vara bra att använda när man vill äta mjölkprodukter. Kapslarna sväljs före måltid och enzymerna verkar då i tarmen på samma sätt som kroppens eget enzym. Dropparna tillsätter man i mjölken för att bryta ned mjölkens laktos.